Det lönar sig

Just idag kom ett ögonblick där allt plötsligt ramlade på plats. Och sekunden innan uttrycket kom kan man nästan se hur pusselbitarna fogar sig intill varandra i livspusslet och ett hörn framträder så tydligt.

Idag blev jag riktigt glad när vår otroliga slit bar frukt och allt vi satsat visat sig vara korrekt och bra. Nu vill jag bara säga ett djupt och innerligt tack! To whom it may concern.

Min bok

Just det, har ju glömt att berätta att jag börjat med boken. Har strukturen och de inledande meningarna klara. Varje kapitel har en egen rubrik som väntar på att fyllas med innehåll.

Så egentligen är det bara resten kvar.

Den som rider på en tiger vågar inte kliva av

TURBULENS! - "spänn fast säkerhetsbältena och förbli sittande" skulle personalen säga om vi befann oss uppe i luften i ett flygplan.

Men i den världen jag befinner mig finns det ingen som säger precis vad det är som gäller när vi är inne i TURBULENS... Ibland försöker jag ställa mig bredvid och hojta till oss alla - "det är faktiskt säkerhetsbälten på och att sitta still en stund som gäller" - så att vi kan ta oss igenom vågen av turbulens. Ingen lyssnar och mina rop som låter så högt inom mig blir till hesa viskningar som inte ens når fram till mina egna öron.

Då ser jag tigern. Som i det afrikanska ordspråket. Den som rider på en tiger vågar inte kliva av. Med tillägget "ropen blir till viskningar som drunknar i vindens tjut"
Tja, vem ska man lyssna på?

Rädsla

Idag kom den krypande. Eller egentligen i natt. Omotiverad rädsla, som gör att jag blir handlingsförlamad. Men jag vet att den går över. Rädsla är inget bra att bära med sig...

Och inte kan man säga

... att man saknar sin dotter så otroligt mycket när dottern ringer och säger att hon har hemlängtan, för då sprutar tårarna direkt. För både dottern och mamman.

... vad man egentligen tycker om olika beslut som fattas av de människor som egentligen hade behövt stanna hemma och sova en natt innan de bestämde sig. Eller kanske hade de behövt en riktig kram av ett par goa, fina barnarmar. Det är då man får kontakt.

Att vara sitt ord

Sitter och funderar över klokskap. Och vikten av att vara sitt ord. Likt "walk the talk" men på något vis ändå djupare mening enligt mitt sätt att se. En kurskamrat för många år sedan använde just det begreppet - att vara sitt ord. Vår universitetsutbildade och välrenommerade lärare tyckte inte att man kunde säga så... Ändå är det ett begrepp som verkligen etsade sig fast i mitt minne och har följt med mig under årens lopp.

Är det en beskrivning på klokskap kanske?,  förmågan att verkligen vara det man säger, i tanken, i varje ord, i varje handling och varje andetag. Kanske handlar det om att i varje sekund bestämma sig för vem man är?

Nu börjar det

Nu är det dags för morsan, storasyrran, frugan, jobberskan eller vad man nu vill kalla sig att ta itu med bloggandet. Som så många andra redan gjort. Men det är kul att följa vad som pågår.... Ska se vad detta blir.... Men det får bli senare, när jag har tid.