Just idag kom ett ögonblick där allt plötsligt ramlade på plats. Och sekunden innan uttrycket kom kan man nästan se hur pusselbitarna fogar sig intill varandra i livspusslet och ett hörn framträder så tydligt.
Idag blev jag riktigt glad när vår otroliga slit bar frukt och allt vi satsat visat sig vara korrekt och bra. Nu vill jag bara säga ett djupt och innerligt tack! To whom it may concern.
tisdag 5 mars 2013
måndag 4 mars 2013
Min bok
Just det, har ju glömt att berätta att jag börjat med boken. Har strukturen och de inledande meningarna klara. Varje kapitel har en egen rubrik som väntar på att fyllas med innehåll.
Så egentligen är det bara resten kvar.
Så egentligen är det bara resten kvar.
Den som rider på en tiger vågar inte kliva av
TURBULENS! - "spänn fast säkerhetsbältena och förbli sittande" skulle personalen säga om vi befann oss uppe i luften i ett flygplan.
Men i den världen jag befinner mig finns det ingen som säger precis vad det är som gäller när vi är inne i TURBULENS... Ibland försöker jag ställa mig bredvid och hojta till oss alla - "det är faktiskt säkerhetsbälten på och att sitta still en stund som gäller" - så att vi kan ta oss igenom vågen av turbulens. Ingen lyssnar och mina rop som låter så högt inom mig blir till hesa viskningar som inte ens når fram till mina egna öron.
Då ser jag tigern. Som i det afrikanska ordspråket. Den som rider på en tiger vågar inte kliva av. Med tillägget "ropen blir till viskningar som drunknar i vindens tjut"
Tja, vem ska man lyssna på?
Men i den världen jag befinner mig finns det ingen som säger precis vad det är som gäller när vi är inne i TURBULENS... Ibland försöker jag ställa mig bredvid och hojta till oss alla - "det är faktiskt säkerhetsbälten på och att sitta still en stund som gäller" - så att vi kan ta oss igenom vågen av turbulens. Ingen lyssnar och mina rop som låter så högt inom mig blir till hesa viskningar som inte ens når fram till mina egna öron.
Då ser jag tigern. Som i det afrikanska ordspråket. Den som rider på en tiger vågar inte kliva av. Med tillägget "ropen blir till viskningar som drunknar i vindens tjut"
Tja, vem ska man lyssna på?
fredag 1 mars 2013
Rädsla
Idag kom den krypande. Eller egentligen i natt. Omotiverad rädsla, som gör att jag blir handlingsförlamad. Men jag vet att den går över. Rädsla är inget bra att bära med sig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)